For sweet members only

[Engineers]

Hi Vt wants me to apologize. I am sorry. I am also sorry I didn't have you on my top 20 that one time you vs me 20000x for. shoutouts to cres and dak (for delivering awesome oneliners that sting). get the fuck back online riv or we'll never make lb. and plz return to us murder thanks. iron we love you. Top 5 personalities atm: Cres (***** connection), Riv (always), VT (think I would work for this guy if he was a manager irl), this isn't even counting to 5 oh my god I can't even looooooooooooooooooooooooooo

[gran guerrero]

am not member, but am very sweet

[Jones]

Hej !

Visste inte riktigt var jag skulle lägga den här trånden, så la den i barn och familj då den handlar om försäkringarna jag har på både mig, frun och barnen.

Det jag egentligen vill veta är era erfarenheter från personförsäkringar på både barn och vuxna. Jag har haft trygg hansa i snart 4 år sen första barnet kom så har alla personförsäkringar där. Men det jag har börjat störa mig på är att det som i början kostade för mig min fru och mina 2 barn kanske ca 400 :- /mån helt plötsligt har börjat höjas.

Det började för ca ett år sedan då betalade jag ca 400/mån och i dagsläget betalar jag nästan 700 k.r månad. Är det vanligt att försäkringskostnader för personförsäkringar höjs succesivt ? Jag ringde och frågade varför mina försäkringskostnader har höjst så mycket, till svar fick jag "det är vanligt att permier höjs med tiden" inget som jag fick någon information om först.

Så jag förklarade att idag har jag nästan alla försäkringar i annat bolag och vill därför avsluta mina försäkringar hos trygg hansa. Till svar fick jag att jag skriftligt måste skicka dit en fullmakt på en uppsägning för hela familjen och då avslutar dom den utan bindningstid, men hemförsäkringen ligger kvar i ca 5 månader till.

Värt att tilläggas är väl att jag endast utnytjat sonens personförsäkring en gång när han gjorde illa sig, det var en strunt summa jag fick ersättning för, resa + jouravgifter. Tycker därför att det är högst märkligt att dom höjer mina försäkringskostnader till och från, och på 2 år har det höjts med ca 300kr/mån vilket är ganska mycket. Gör alla försäkringsbolag såhär ? Och vart stannar premien i slutändan ?

Jag förstår inte på vilket vis polisen blir förnedrad? De ger sig av när de märker att de inte har kontroll på situationen, utan att deras närvaro orsakar mer stök än den förhindrar. En kvart senare bör de vara tillbaka med förstärkning som kan skingra folksamlingen, eller driva den till en plats där den kan kontrolleras.

Killen i keps och gåsjacka verkar lite förståndshandikappad. I slutet av filmen står han och vinkar till polisen (Downs syndrom?). Aftonbladet kanske inte vill att folk ska göra sig lustiga över en utvecklingsstörd stackare och väljer därför att klippa i filmen. Dessutom ser det ju inte bra ut när polisen står och puttar på en person som lider av kromosomfel. Polisen borde få utbildning i vad generationer av kusingifte kan innebära, så att de kan bemöta dessa personer på ett bättre sätt.

Förra tråden var felplacerad och låst. Fick rådet att diskutera den här istället. Om det är fel, så blir jag en snäll mod flyttar den till rätt ställe. Det kanske skulle vara under yttrandefrihet istället
Tacksam för hjälpen

Vill veta om det först och främst finns medlemmar här på flashback som är medlemmar på darkside eller har varit? Sedan vill jag även veta om vad ni tycker om innehållet på sidan? Vad tycker ni om moden på den sidan?

Idag uppskattar jag innehållet på sidan med noveller och gillar att man tar upp alternativa sexualiter. Dessutom att man kan träffa människor i olika sammanhang som har samma intresse som en annan. Det är det jag uppskattar med sidan och att man kan få vara vänner för livet.

Själv så var jag väldigt positivt från början till sidan och allt verkade, så trevligt och så openmind. Men en dag kom jag i bråk med en förening som finns på darkside. De som vet vem jag var där, vet även vad det gäller. För att komma ur en negativ spiral, så bytte jag användarnamn och ville inte bråka mer med den föreningen. Visst, jag blev spärrad från forumet, även om jag inte höll med. Ibland kan man har olika åsikter och i stridens hetta kan man skriva klumpigt.

När jag väl hade bytt användarnamn, så kunde jag skriva i forumet igen och skrev olika saker. Men idag hände det otroliga att en mod på den sidan spärrade av mig. Hans motivering var att han jag inte hade berättat för han eller den som driver sidan att jag bytt användarnamn och skrivit i forumet. Det konstigaste av allt detta var att denna banen kom när jag sa min åsikt återigen om en viss förening. Jag kunde skriva ett par inlägg innan jag blir avstängd.

I det Kalendarium det har, så har folk skrivit saker och ting att man t.ex inte vill gå på fester. Själv, så fick man en varning för att man återigen inte fick skriva där av samma anledning som ovanför. Dessutom anser jag att den här moden svartmåla b.la. mig själv i forumet, samt andra användare på darkside som har denna upplevelse.

Därför vill jag diskutera allt som jag har skrivit i den här tråden

Uppdatering när jag skrev dagbok på denna sidan om jag hade skapat denna tråd. Då fick jag den här varningen från webmastern:

Webmasterns mail
Du kan inte skriva i forumet för att du har tidigare visat dig omöjlig att ha att göra med där inne! Det är inget som ändras bara för att du skaffar multipla medlemskap för tusan! Dessutom ser jag att du har börjat din gamla vanliga kampanj i dagböcker och börjat tracksasera en viss förening i kalendariet igen.
Det här är SISTA varningen: LÄGG AV! Om du inte lägger av så får du lämna hela sajten!

Mitt svar blev följande:
Hur kan det komma sig att jag bara blev bannad när jag skrev om en viss förening. Med tanke på vad andra gör i Kalendriumet. Hur kan det komma sig att jag blir straffad medan andra inte blir det? Vad är problemet där egentligen? Bara nyfiken av mig hur en bdsmsida som är öppensinnad kan behandla folk olika. För det anser jag ni gör och det är bättre att du hör det från mig än någon annan.

Jag anser att jag inte har gjort mer fel, än vad andra gör i Kalendriumet. Jag tvivlar som sagt på att andra få samma varningar som jag. Jag ville skapa ett nytt konto och det anda är uppsagt. Hur kan de leda till att man har mulitipla medlemskap. Den frågan är berättigad? När man har sagt upp det andra? Dessutom om man skapa ett nytt konto för man blir bannad och sedan kan skriva utan att något händer. Hur skall man då veta att man inte får skriva forumet. Jag är ingen tankeläsare och kommer aldrig bli. Skulle jag har haft någon chans att maila dig och skriva i forumet då? Det hävdade en mod men betvivlar detta. Är det inte bättre att spärra ipnumret då? Då vet folk vad som gäller för början eller ändra reglerna. Tycker som sagt att det är felaktigt banning och kan minst ger ett par namn som minst håller på lika mycket som en annan. Där ser man hur det får skriva i kalendriumet igen och igen. Vad blir deras konsvensker?

En annan fråga också är hur kan en mod fortsätta vara mod på den här sidan, med tanke på hur han svartmåla folk i forumet inklusive mig själv? Är det inte bättre att ta bort honom? Om en sådan person inte kan bete sig respektfullt. Hur kan ni då förvänta er att användarna skall göra det? Det ger som sagt ingen bra bild när man svartmåla folk på de och kväver andras åsikter som inte stämmer överens med andra. Det är min åsikt och sådant kanske man blir bannad från den här sidan ifrån. Ibland känns det och de vill jag att du skall veta, eftersom det verka finnas olika regler för olika saker.

Att säga sin åsikt och inte nämna föreningen bland namn ser jag inget som helst fel med. Om ni gör det, så tänker jag låta bli. Härdan efter tänker jag diskutera saker mer här, utan tar det på andra sätt. Så med andra ord jag har lagt av här på darkside. Tar till mig varningen, även om jag tycker den är felaktigt som fan. Dessutom sista frågan som jag vill gärna har svar på. Finns det någon chans att jag kommer få skriva i forumet igen? För vad har jag gjort för fel denna gången. Att säga nej, tack i en tråd för vad man har sett och hört om en förening och i kalendriumet. Priset är den minsta orsaken som sagt och tål inte den föreningen konstruktiv kritik. Blir min följdfråga. Hur är det med säkerheten?


Denna tråden tänker jag även uppdatera i framtiden, med tanke på när jag skapade ett dagboks inlägg om denna tråden. Då fick jag inte skriva dagböcker längre

[Jones]

Törmäsin tuossa äsken kuvaan joka oli pistetty tuollaiselle muistosivulle. Kuva sisältää joidenkin mielestä melko mautonta tekstiä ja tietenkin nämä kyseisen sivun ihmiset siitä repivät pelihousut kerta heitolla. Nauroin vedet silmissä kommenteille jossa kuvan tekijää kehoitetaan tappamaan itsensä ja taidettiin siellä hulluksikin nimitellä. En voi vain ymmärtää miksi pitää käyttää niin paljon energiaa internetissä jonkin kuolleen pojan ja heidän vanhempiensa tunteiden puolustamiseen. Ihmisiä kuolee joka päivä ympäri maailmaa ihmisiä joista kukaan ei välitä vittuakaan, mutta auta armias jos Arttu 10v löytyy kuolleena hangesta niin voi herranlettas kun on koko Suomi selällään. Tuntuu, että nykyihmiset on lapsesta asti kasvatettu näin tekopyhiksi.
Surkoon ken tahtoo, mutta en silti ymmärrä miksi tästä pitää tehdä niin iso numero.

Juteltiin eilen oluen äärellä tästä kaverin kanssa. Koska kumpikaan meistä ei koe tarpeelliseksi kuuluttaa koko maailmalle "välittävänsä" koko tapauksesta, koko hässäkkä tuntui molemmista jotenkin typerältä. Kiinnostavaa, miten jotkut tapahtumat päätyvät median haaviin, ja sitten sitä revitellään, ja ihmisille tulee ikään kuin velvollisuus välittää, kauhistella tai päivitellä ko. tapausta. Jos sanoo suoraan, ettei juuri välitä koko tapauksesta, koska se ei kosketa lähipiiriä, niin se on sitten jotenkin kylmää ja tunteetonta. Enhän minä joka päivä kuormita psyykettäni kaikella maailman pahuudella, jolla ei ole suoranaista merkitystä omaan elämääni, joten miksi pitäisi kauhistua tästä jotenkin poikkeuksellisen paljon. Jos omassa lähipiirissäni kävisi jotain vastaavaa, kuten tässä tapauksessa oman lapsen kuolema, olisin mielummin yksin asian kanssa sen sijaan, että koko Suomen kansa kollektiivisesti "surisi" kanssani.
Kaiken kaikkiaan tuntuu, että tällaiset tragediat ovat ihmisille eräänlainen rituaali, jossa osoitetaan muille, miten hyvin sitä osaakaan välittää. Katsokaa nyt, minäkin välitän, kun muutkin suree niin minäkin.

Traaginen tämä Artun tapaus tosiaan, mutta lieneekö moinen lööpittely mitenkään hyödyllistä tai lähiomaisia kunnioittavaa.
Täälläpäin ihmiset edelleen muistavat "sen pikkupojan", joka kuoli, kun juoksi pysähtyneen bussin ohi suoraan auton alle. Asiasta ei aikanaan 90-luvun alussa tullut mitään mediasirkusta, mutta lähellä asuneiden mieliin tuo syöpyi näköjään vuosikymmeniksi. Muistan itse, että lapsia opastettiin paikallisissa kouluissa ylimääräiset kerrat varomaan liikennettä ja asianomaiset saivat surra rauhassa.

Four year-old Khafra was near death three days ago when he was brought to the refugee camp hospital. He was emaciated, his ribs showing through his taut dry skin. He panted for breath. His desperate eyes bulged. His mother Alyan could only sit at his side and watch, helpless, sad beyond comprehension, but herself too malnourished to cry. Doctors are still not sure Khafran can be saved.

The famine in the Horn of Africa has left more than 12 million people malnourished, including half of Somalia's population. The U.N. says 640,000 Somali children are starving, and more than 29,000 children in southern Somalia have starved to death in the last 90 days.

Which of those two paragraphs was more emotionally powerful? It should have been the second, shouldn't it, based on the scale of the suffering, 640,000 starving kids to one? But the first paragraph almost certainly carried more emotional punch. The famine in northeast Africa is once again forcing us to confront the truth about the way our brains work, a profound truth with sobering implications. As smart as we think we are, as rational as we believe our powerful brains enable us to be, our perceptions are the product of both reason and emotion, a combination of the facts and how those facts feel, and sometimes this emotional/instinctive/affective system can produce perceptions with tragic consequences.

Mother Theresa said "If I look at the mass I will never act. If I look at the one, I will." Josef Stalin said "One death is a tragedy. One million is a statistic." Numerous experiments have helped verify the truth behind what both the saint and the mass murderer knew intuitively, that we relate more closely to what happens to one person than to what happens to large numbers of people.

In one study, people were asked what they'd donate to life saving efforts that might help save one child. They were also asked what they'd donate toward life saving efforts that would help eight children.

One Child $11.00

Eight Children $5.00

In another study people were paid to participate in an unrelated psychological quiz, and on the way out they were given the opportunity to donate up to $5.00 of their earnings to Save The Children. They were given three options;
--- They could donate to help Rokia, a 7 year-old Malian girl. The subjects were shown a picture of Rokia. They were willing to give $2.25.
--- They could donate to help the hundreds of thousands of children in eastern Africa who were starving. They were willing to give only $1.15.
--- The third option was to help Rokia specifically, but along with this request subjects were also given the statistics about the other starving east African kids. The same people who were willing to give $2.25 when it was just for Rokia, were only willing to give $1.40 when the request to help Rokia included information about the larger statistics!

Help Rokia $2.25

Help Statistical Lives $1.15

Help Rokia (with statistics) $1.40

This statistical numbing begins at anything more than ONE! Researchers asked three groups about donating to save lives. The first group was shown a single child's face and name and asked to donate to save that one child. The second group was shown another child's face and name and asked to donate for that child. The third group saw both faces, and was asked to donate to save both.

Save Child One $3.25

Save Child Two $3.25

Save Both $3.00

Paul Slovic, one of the pioneers of research into the way we perceive risk, calls this greater concern for the one than the many "a fundamental deficiency in our humanity." As the world watches but, insufficiently moved, fails to act to prevent mass starvation or stop genocides in Congo or Kosovo or Cambodia or so many more, who would not agree with such a lament. But as heartless as it seems to care more about the one than the many, it makes perfect sense in terms of human psychology. You are a person, not a number. You don't see digits in the mirror, you see a face. And you don't see a crowd. You see an individual. So you and I relate more powerfully to the reality of a single person than to the numbing faceless nameless lifeless abstraction of numbers. "Statistics," as Slovic put it in a paper titled "Psychic Numbing and Genocide" , "are human beings with the tears dried off." This tendency to relate more emotionally to the reality of a single person than to two or more people, or to the abstraction of statistics, is especially powerful when it comes to the way we perceive risk and danger, because what might happen to a single real person, might happen to you. As the familiar adage puts it, "There but for the grace of God go I."

This has all sorts of profound implications. Statistical numbing plays a huge role in what the news media covers, and what it doesn't, since the media are in the business of bringing us information we are likely to pay attention to, and our attention is less drawn to numbers than stories about individual people (which explains the success of the narrative device of weaving stories about big issues around a personal example). Less coverage means less concern, because we certainly can't be moved by these tragedies if we don't know much about them. And public concern drives government policy, so statistical numbing helps explain why nations so often fail to expend their resources to save people elsewhere who are starving, or dying of disease, or being raped and murdered, in the tens and hundreds of thousands.

Remember that research about willingness to donate? It's not just research. British donations to help the victims of the 2004 south Asian tsunami, which got intense media coverage in part because it was a singular catastrophic event rather than an ongoing crisis, were 45 times higher than they have been so far to help feed starving east Africans, regardless of the huge numbers of victims in both cases. Donations in the U.S. for the African famine are also lower than for many other disasters. "I'm asking myself where is everybody and how loud do I have to yell and from what mountaintop," asked one frustrated senior fundraiser about the current east African famine. Sorry, but there is no mountaintop high enough nor voice loud enough to overcome this intrinsic aspect of human psychology.

The profound and sobering truth is that our perceptions are an inextricable blend of reason and subjective emotion. Between the one real human and huge but abstract numbers, the numbers simply don't carry the same emotional power, and they never will. One death will always move us more than one million. This "fundamental deficiency in our humanity" is an inescapable part of the human animal. Perhaps by recognizing this about ourselves, and its tragic implications, we can do something about it. But that is hoping that reason can overcome emotion in the way we perceive things. Sadly, the evidence suggests that there will be a lot more suffering before that happens.

in short. azns cant drink

[Celestial Jeddak]

And why can't they help themselves?
PS: fk renzi

Oh wait.. why can't ROKIA help herself?

[stuckup]

I agree with Jones

[gran guerrero]

liian pitkä, ei lukenut

[Crescent Seal]

jones likes me

[Soilderz]

familjeliv.se